Hej igen.

Då jag fick veta att jag skulle behöva transplanteras och tiden för operationsdatumet närmade sig så öppnade jag denna blogg oktober 2010 för att skriva av mig lite tankar och funderingar om vad som hände mig tiden inför operationen.

Fortsatte att skriva i den även efter operationen och kom att tänka på den igår.

Har nu suttit och läst igenom delar av den och konstaterar att mycket av det som hände mig innan/efter operationen finns där men inte längre så aktuellt som då.

Det är nu lite mer än 3 år sedan operationen och allt gick ju bra. "So far so good".   

Njurkapacitet på 52 % och ett kreatinin på 85, mot hur mina värden var tidigare.

Bloggen finns ju fortfarande kvar, håller den inte längre aktuellt och skrev sista gången i januari 2012, MEN kanske kan den på något sätt hjälpa den/de som står inför en transplantation att läsa vissa delar av den då det är en stor sak att gå igenom det vi ska göra eller redan gjort.

Tack ALLA ni som är modiga och osjälviska som donerar en njure till någon runtomkring er och gör att vi kan få livet tillbaka.   Har skrivit det tidigare och hoppas att ni som går i "väntans tider" för en transplantation snart får uppleva hur det känns när orken och livet kommer tillbaka.

Var rädda om er.

Kram Anne-Lie

Hej igen.  

Är medveten om att jag skrev den 17 november 2011 exakt 1 år efter operationen och därefter bestämde mig för att inte skriva mer i bloggen. Men jag vet också att det är en del av er som inte har mig som vän på FB eller inte haft möjlighet att se artikeln som var i Västerviks Tidningen fredagen den 20 januari 2012 men läst/läser bloggen  så därför lägger jag ut den till er som inte sett den så ni får möjlighet att läsa den om ni vill.

http://www.vt.se/nyheter/arkiv.aspx?articleid=6269670

Detta blir alltså sista inlägget ifrån mig. Ta hand om varandra.

Carpe Diem.  

Kram ANNE-LIE

Hej.   

Nu har det gått ett halvår sedan operationen, den 17 maj. Allt fungerar
fortfarande perfekt och jag har idag varit på läkarbesök med resultatet väldigt
bra prover. Läkarbesöken är nu utglesade till var 4:e vecka och det känns helt
okej.

Känner nu att livet är tillbaka och att jag inte längre är så fokuserad på
hur mina värden ligger som jag var i början. Vet att det kan ändra sig lite men så länge det ligger inom normalvärden så är ju allt bra. 

Jobbar 75 % och kommer göra så till mitten av september och tycker att det är
perfekt att gå hem kl 2 på dagarna och jobbar nu en månad till och sedan är det
dags för en skön semester hoppas jag.  Jag tränar fortfarande regelbundet på
gymmet som jag gjort sedan jag kom ifrån Göteborg och kör även spinning och
känner att kraften och orken finns där så tack Monica för att du fick med mig på
spinningen.  

Nu då det gått ett halvår och jag mår så här bra så kan jag bara konstatera
hur sjuk jag egentligen var och jag är så tacksam att jag slapp dialys innan jag
åkte till Göteborg och detta mycket tack vare min bror och att han och jag matchade varandra så bra vilket dom även säger på Njurmottagningen, att jag har en stark och bra njure. Vet inte hur saker skulle blivit om jag varit tvungen att vänta på en ny njure och även få dialys och jag är glad att jag inte behövde uppleva det.  Vet och förstår att jag hängde i av ren vilja innan Göteborg, kändes som att man körde på för att man inte visste vad som skulle hända.

Jag hoppas att dom som går på dialys och står på väntelista för att få en ny
njure ska få det så fort som möjligt och att dom också ska få känna på hur det är när livet kommer tillbaka vilket jag fått uppleva. Håller tummarna för dig/er som
går och väntar att det snart är din tur.

Kan egentligen inte fatta att det bara gått ett halvår sedan jag kom hem,
tiden har gått så fort och jag har mått så bra från första början. Det jag
upplevde som mest jobbigt var nog att behöva vara försiktig då immunförsvaret var nedsatt och jag inte kunde umgås med folk på det sätt jag orkade göra men som sagt det spelar ingen roll nu då livet är kanon och rullar på som det ska. 

Detta var lite grann om hur det för tillfället är och hur jag mår.

Tack alla ni som brytt er om mig och min "resa" sista halvåret, det har värmt mycket. 

Tackar min familj + son för att ni finns och min älskade bror, kan inte
beskriva vad du betyder för mig och beundrar dig för allt du gjort och gått igenom för min skull.   

Tackar även ALLA goa vänner för att ni finns och för att ni hjälpt mig på ett
sätt som ni kanske inte varit medvetna om, det är mycket tack vare er som livet
känns så bra. 

Tror att detta blir det sista jag skriver här på bloggen så alla vänner m fl ha en riktigt skön sommar och ett fortsatt bra år.

Maybe I be back   

Carpe Diem

Kram från Anne-Lie

Hej igen.

Inte så länge sedan sist men funderar faktiskt på att skriva lite för övrigt vad som händer, alltså inte bara vad gäller min njurtransplantation som alla nu förstår gått hur bra som helst.

Men det händer ju och har hänt en del andra saker i mitt liv också och alla dagar är ju inte detsamma så det kanske är dags med lite andra inlägg emellanåt.

Har idag börjat jobba 75 % och kommer göra så fram till semestern, tror att det är ett bra beslut. Har f ö varit och genomfört ett köp av bil till sonen här i Västervik då han själv bor i Umeå. Han gjorde ett bra val/köp och har nu köpt sig en Volvo S40.

See you.     

"Sanningen smärtar. Kanske inte så mycket som att kasta sig upp på en cykel utan sadel, men den smärtar".  

Hallå igen.

Idag är det den 17 mars och alltså 4 månader sedan jag opererades och jag har även jobbat 50 % i en månad vilket gått väldigt bra. Fr o m måndag är det dags att börja jobba 75 % och det kommer att kännas helt okej.

Mina dagar nu innefattar jobb halva dagen, hem och fixa middag, träning på gymmet eller så blir det ett spinning- eller zumbapass på kvällen och därefter en slapp TV-kväll. Min träning håller i sig och det är jag glad över, känner att jag blir piggare och starkare.

Mina värden har nu stabiliserat sig igen efter det att mitt immunförsvar gick ner för ett par veckor sedan men då en av medicinen sänktes så fixade det till sig. Kändes som ett litet bakslag då allt hade gått så fantastiskt bra sedan operationen men fick den helgen ta lite extraprover och det rättade till sig ganska snabbt."

Tiden går väldigt fort just nu    och det känns som veckorna bara "springer iväg", halva mars har nu gått och om en månad är det påsk. Ser fram emot detta då sonen med flickvän kommer hem från Umeå och även mina syskon kommer då vi ska fira min mamma som fyllde 75 år nu den 14 mars.   

Då jag tänker efter känns det som att det är längre än 4 månader sedan jag och min bror åkte till Göteborg och även länge sedan jag var på sista återbesöket dit, visste ju att dessa resor var nödvändiga men saknar inte att kliva upp   halv 3 på morgonen för att sedan åka iväg.

Jag tar fortfarande prover ungefär varje vecka och träffar min doktor var 14:e dag och det som är på gång är sänkning av mitt Kortison vilket inte är sänkt sedan sista återbesöket i Göteborg vilket var den 27 januari. Men även dessa läkarbesök kommer att glesas ut successivt.   

Har fortfarande mycket tankar och funderingar och känner att jag är oerhört tacksam för allt som min bror gjort för mig. Inser nu mer och mer hur dåligt jag egentligen mådde innan operationen.

Mina tankar går till ALLA er som är i behov av en ny njure (eller ett annat organ) och jag håller tummarna för dig/er att det ordnar sig så även ni får känna på hur det känns att må så bra och känna tacksamhet över allt vad det innebär med att få en ny njure/ett organ och ett helt "nytt liv".   

Livet går alltså vidare med allt vad det innebär.

See you  

Kram Anne-Lie

"Carpe Diem".

I torsdags morse var det alltså dags, att gå tillbaka till jobbet och börja jobba. Har jobbat 4 timmar varje dag torsdag och fredag detta har fungerat väldigt bra, kommer ju upp och iväg på morgonen och har sedan ledigt hela eftermiddagen vilket är skönt.

Det mindre roliga just nu är att mitt immunförsvar blivit försämrat och förändrat en del av mina värden:

Tog prover igår på Njurmottagningen här i V-vik vilka visade att mitt immunförsvar var försämrat och ett högt CRP men INGEN  fara för nya njuren då mitt kreatinin ligger bra, men detta resulterade i ny provtagning imorse och ny provtagning på måndag morgon. 

Har ju haft en medicin, Valcyte  som tillhör en grupp läkemedel som verkar direkt för att förhindra förökning av virus. Slutade med denna i torsdag. Äter även annan medicin CellCept som kan påverka mottagligheten för infektioner och reducerar försvarsmekanismerna i kroppen och det ser ut som om det är det som händer nu, har även ett förhöjt CRP som visar att det är en infektion i kroppen, vilket jag känner själv då jag är förkyld och har lite feber. 

Får vänta in provtagning på måndag och se vad denna visar.

Var ikväll bjuden på tjejfest med bastu men känner att jag inte vill riskera någonting utan blir kvar här hemma och tar en skön lördagskväll med TV:n, en knäckeräkmacka senare och ska försöka kurera mig med varmt vatten och ingefära som sonen lärt mig. Vet ju att det blir fler chanser till att träffa vännerna. 

Har ju varit fruktansvärt pigg och kunnat gjort det jag känner för men med facit i handen kan ja ju säga att jag träffat ganska mycket folk senaste tiden vilka kanske gått och burit på något virus i kroppen och till slut blir man smittad, MEN är ändå glad att sedan jag kom ifrån Göteborg har jag klarat mig ifrån dessa "sjukdomar" som gått under vintern, influensa, hosta, feber, förkylning då det säkert blivit värre om jag drabbats av något ganska snart efter operationen än om jag får något virus nu.

Är nu förkyld och har lite feber men ser inte detta som något bakslag och vet att jag fixar även det här. Får ge det ett par dagar och kurera mig. Det är ju många som är sjuka för tillfället och det är väl egentligen inte mer märkligt när jag är det, tar väl bara lite längre tid att bli frisk och kommer att ha tätare provtagning för att kolla så allt blir okej, men okej kommer det ju bli och som sagt tar väl bara lite längre tid.    

Nu dags för lite middag, wookgrönsaker och kyckling, och därefter är det bara att vänta in V75 och hoppas på att bankkontot kanske kan ökas på lite grann för "det sista som överger en är ju hoppet".   

Ha nu en bra lördagskväll ALLA för det ska jag ha.   

See You   

Kram Anne-Lie

"En krona har ALLTID 2 sidor".

Hallå   

Tiden går så fort.     

Är nu snart 3 månader sedan jag opererades och fick den nya njuren. Sedan den 27 januari slipper jag resorna till Göteborg och det känns kanon men kommer säkert känna hur skönt det är då fler och fler veckor går och man slipper att åka. Är 2 veckor sedan jag var där och dagarna bara springer iväg.

Hade idag mitt första läkarbesök hos min ordinarie läkare här i Västervik på Njurmottagningen sedan oktober förra året.

Han tyckte att jag såg pigg ut och det är ju exakt det jag är, känner en stor skillnad på hur jag mår nu och hur jag mådde innan operationen. Är mycket piggare, håller igång hela dagarna och kör på med min träning m.m

Mina prover är fortfarande bra och min läkare sänkte medicinen ytterligare och den sänks undan för undan och jag är så glad för det och som jag tidigare skrivit är jag glad att jag sluppit biverkningarna av den.

Har en vän på FB som också är njurtransplanterad och även diabetiker, hon ingår i en forskning på MAS. Personalen på Sahlgrenska frågade även mig om jag ville ingå i en studie då dom var förvånade över att mina värden sjönk och blev så bra redan dagen efter och att jag mått så bra som jag gjorde och att jag orkat träna regelbundet och haft möjlighet att bygga muskler innan operationen. Men det är ju vad min läkare sagt till mig de senaste 2 åren "att träna regelbundet och så mycket du kan för du kommer att tjäna på det inför operationen". Jag tackade nej till att ingå i studien då det skulle innebära fler resor till Göteborg än de jag behövt göra för kontrollerna.

Vi som är (njur-)transplanterade har ju svårare att bygga muskler och just ryggen och trappmusklen i benen är svårast och då jag vet att man tappar mycket muskelmassa under/efter en operation då man är sövd länge så är det viktigt att komma igång och träna direkt och regelbundet efter operationen vilket jag även lyckats med och är stolt över, var ju igång redan första veckan efter operationen med löpband och styrka och känner nu att det har hjälpt tillfrisknandet.   

Min vän på FB har varit tvungen att träffa en sjukgymnast c:a 2 ggr om året tidigare då dom gjort olika tester för att se hur "musklerna fungerar", hon är också duktig och tränar mycket och regelbundet och detta är ju det som läkarna rekommenderar för oss som är njurtransplanterade. Tydligen gjorde det väldigt mycket att jag slapp dialysen och att jag mår så pass bra att jag sluppit gå till sjukgymnast och göra dessa tester då jag ännu inte blivit kallad dit.

Den 17 februari börjar jag jobba och då är det exakt 3 månader sedan jag opererades och det har gått så fort. 

Min läkare och jag diskuterade idag hur mycket jag skulle jobba då jag började arbeta och vi kom överens om att jag ska börja jobba 50 % en tid och sedan öka till 75 % och sedan får vi se om jag kan gå upp och jobba 100 %.

Vet att dom sagt att en sådan här operation tar cirka ett halvår innan man är tillbaka i 100 %. Jag tycker det låter bra att börja med 50 % och därefter 75 % då jag kommit in i min träning sedan jag kom hem och det oftast blir att jag tränar på eftermiddagen då jag fixat det jag ska innan under dagen och därefter är det skönt att bara åka hem och ta det lugnt. 

Jag är ju fortfarande väldigt pigg   så det som gäller nu innan jag ska börja jobba är ju att få rutin på att komma i säng på kvällarna då jag fortfarande inte kommer i säng förrän vid 1-2-tiden på nätterna!!! Men även detta kommer nog bli bättre då jag börjar jobba men jag går upp vid 8-tiden på morgonen för att ta min medicin och sedan rullar dagen på.

Jag är, som jag tidigare skrivit, glad att min bror och jag fick tiden i november för operation och att jag slapp dialys. Det har varit bra månader att vara sjukskriven och jag är glad att vi inte fick en tid ex i maj för operation då jag blivit tvungen att hålla mig ifrån folk under sommarmånaderna och när det sedan blivit dags att börja jobba så är det månader som bara blir mörkare och mörkare men som det är nu känns det ganska bra då vi går mot ljusare tider.    

Det kommer säkert bli bra att börja jobba igen och jag är glad att det gått så bra som det gjort med operation, tillfrisknandet m.m, har ju egentligen inte upplevt någonting av detta som jobbigt, inte ens resorna till Göteborg då jag varit tacksam att det inte blivit så ofta som dom tidigare sa att det skulle bli.

Livet rullar på och jag är frukansvärt nöjd för tillfället. Jag tar vara på tiden, fixar i lägenheten, tränar, umgås med vänner, så med andra ord är det kanon och kommer nog bara bli bättre och jag önskar att tiden gått lika fort för er som arbetat under dessa mörka månader och att ni också känner att vi går mot ljusare tider. 

Nu är klockan snart 1 igen och det är dags att försöka sova för imorgon är en ny dag och jag hoppas ni alla får en bra dag för det tänker jag ha.

Carpe Diem.

See You.   

Kram Anne-Lie